Därför gillar man Sverige: Trött i kropp och själ steg ja på tunnelbanan påväg hem från jobbet. Med musiken på full volym i öronen hoppa ja av på Fridhemsplan och grävde i väskan efter mina vantar, med sån volym hörde jag ju förstås inte att jag tappade något och skulle knappast ha märkt om inte någon helt plötsligt kom framför mej och viftade med något! Jag blev ju förstås rädd, hoppade till och först när jag stängde av musiken förstod jag att killen i fråga hade plockat upp mitt tunnelbanakort som jag tappat och sprungit i kapp mej!
Hur snällt? Dessutom skulle han åt samma håll så vi gick och prata halva vägen hem och han bad om ursäkt för att han hade skrämt mej!?
Pluspoäng för att det va en söt kille och jag berättade aldrig att han lika gärna hade kunnat behålla tunnelbanekortet eftersom det gick ut för några dagar sen ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Naaaw, va sött!! :D Me like love stories ;) Elå hede va nu kanske itt en rekti love story, men e sku kona vari..!! ;) Men faktiskt, samma situation ha hänt fö mieg å men tå va e (tyvärr) en flick som gav e åt me! :P Men iaf att di ork bry se! E je tårdde man måst håx åp tå man har dagar tå e känns som all i världen sku va cp :D
SvaraRadera