Jag förstår mig ibland inte på mig själv. Blir man aldrig nöjd? Eller är det bara just nu som det känns förjävligt eftersom jag troligen lider av saknad, hemlängtan och blandade känslor? Men samtidigt kände jag en lättnad när jag steg ur planet och befann mej i Stockholm igen. Det är just där problemet är. Jag som trivs så otroligt bra här och blir bara mer och mer förälskad i denna stad - men har dåligt samvete. Konstant. Känner mig lite skyldig. Jag trivs för bra. Damn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar